missing piece
Har ni någonsin kännt som hela världen rasar samman, eller att man bara vill försvinna.
Jag vet inte vad det kan bero på men ibland så får jag bara en känsla av att somna och aldrig vakna upp, eller födas på nytt och alla dess misstag man gjort bara kan bli ogjorda.
Alla säger ju att man lär sig av misstag, men vissa misstag jag gjort har bara lärt mig att livet aldrig kan bli som man önskat.
Kanske all denna oro kan bero mest på skolan, men i så fall är det verkligen värt den bördan?
Alla som tror att ett liv består av blommor och frid har inte upplevt verkligheten.
Jag har alltid haft en egen bubbla omringad runt mig, alltid varit lite inlåst inte lyssnat så pass som jag kanske borde. Jag kan sitta brevid ett gäng av skrikande tjejer utan att lyssnat på ett ord de sagt utan bara kollat, sjunkigt in i mig själv och låst världen utanför.
Just då efter när jag kommer tillbaka till verkligheten är jag oftast lite dyster men jag kan heller aldrig komma ihåg vad det är jag tänkt på.
Det är inte ofta jag gråter eftersom så fort jag känner att jag är på väg brukar jag oftast tänka.... tänk dem som har förlorat ett syskon, eller någon mycke världefull varför är jag då värd att slösa en tår utan dess like.
Men när jag är ensam, det är oftast då jag brukar sitta ner och bara brista i gråt det är oftast då de mörka mål man stängt inom sig bryter ut. Och om jag börjar gråta pga av något annat kan jag inte sluta utan bara gråter och gråter det är oftast därför jag inte gör det ofentligt.
Det glädje jag skiner av på utsidan är inte falsk men det finns också en bit i mitt hjärta som saknas och de finns därför de stunder jag inte alltid ler. Jag brukar oftast bli traktad som den glada tjejen, vilket jag är. Men det finns också den där rädda tjejen inom mig som är rädd för att bli sårad eller hatad.
Jag tror nog det finns fler än jag som just känner det här. Det var därför jag delade med mig av det ♥
Har inte riktigt lärt mig allt om bloggen nu så vet inte ännu hur man lägger in ett film klipp så ni får nöja er med en länk, den här låten är en av mina älsklings låtar. Skrev detta medans jag lyssnade på denna. http://www.youtube.com/watch?v=4N3N1MlvVc4
Jag vet inte vad det kan bero på men ibland så får jag bara en känsla av att somna och aldrig vakna upp, eller födas på nytt och alla dess misstag man gjort bara kan bli ogjorda.
Alla säger ju att man lär sig av misstag, men vissa misstag jag gjort har bara lärt mig att livet aldrig kan bli som man önskat.
Kanske all denna oro kan bero mest på skolan, men i så fall är det verkligen värt den bördan?
Alla som tror att ett liv består av blommor och frid har inte upplevt verkligheten.
Jag har alltid haft en egen bubbla omringad runt mig, alltid varit lite inlåst inte lyssnat så pass som jag kanske borde. Jag kan sitta brevid ett gäng av skrikande tjejer utan att lyssnat på ett ord de sagt utan bara kollat, sjunkigt in i mig själv och låst världen utanför.
Just då efter när jag kommer tillbaka till verkligheten är jag oftast lite dyster men jag kan heller aldrig komma ihåg vad det är jag tänkt på.
Det är inte ofta jag gråter eftersom så fort jag känner att jag är på väg brukar jag oftast tänka.... tänk dem som har förlorat ett syskon, eller någon mycke världefull varför är jag då värd att slösa en tår utan dess like.
Men när jag är ensam, det är oftast då jag brukar sitta ner och bara brista i gråt det är oftast då de mörka mål man stängt inom sig bryter ut. Och om jag börjar gråta pga av något annat kan jag inte sluta utan bara gråter och gråter det är oftast därför jag inte gör det ofentligt.
Det glädje jag skiner av på utsidan är inte falsk men det finns också en bit i mitt hjärta som saknas och de finns därför de stunder jag inte alltid ler. Jag brukar oftast bli traktad som den glada tjejen, vilket jag är. Men det finns också den där rädda tjejen inom mig som är rädd för att bli sårad eller hatad.
Jag tror nog det finns fler än jag som just känner det här. Det var därför jag delade med mig av det ♥
Har inte riktigt lärt mig allt om bloggen nu så vet inte ännu hur man lägger in ett film klipp så ni får nöja er med en länk, den här låten är en av mina älsklings låtar. Skrev detta medans jag lyssnade på denna. http://www.youtube.com/watch?v=4N3N1MlvVc4
Kommentarer
Postat av: helen ASIAT
Hey linn, kommer du ihåg mig?
Känns så klyschigt att skriva "jag saknar dig"... men jag gör det.
<3!
Trackback
